Jag skulle våga påstå att de flesta inte vet vad kärlek är. Det blandas jämt och ständigt i hop med beroende, som ju faktiskt är den största kärleksdödaren av dom alla.

Man hör ofta hur förälskade människor beskriver det som att vara hel tillsammans med personen. Det stämmer, personen i fråga känner sig faktiskt hel. Det kan låta vackert, men det tycker jag verkligen inte det är. Så länge personen behöver den andre för att må bra så finns där ett beroende. Hon är då inte förälskad i personen, utan i det personen ger henne.

Resultatet av detta blir att det i framtiden kommer uppstå problem, svartsjuka framför allt. Hon är så pass rädd att hon skall förlora det hon får av honom, att hon blir djupt sårad, eller direkt arg, om han skulle ge någon annan person sin uppmärksamhet. Hon går med illusionen att kärlek är en bristvara som kan ta slut.

Ett annat resultat förekommer ofta; den ene kräver mer än den andre orkar ge. Bråk uppstår! Hon känner sig inte älskad eftersom hon inte får det hon vill av honom, och han känner sig inte älskad eftersom han får krav på sig. Båda blir missnöjda.

Det dom i detta fall inte förstår, är att man inte bör kräva saker av den andre, utan att fokusera på att ge. Ge till den andre, inte för att hon behöver det, utan för att du helt enkelt vill. Samtliga behov bör tas bort, först då kan sann kärlek existera.