jag har så mycket jag vill berätta, och så mycket jag inte får berätta. härligt, idag har jag varit vid farmors grav och jag har aldrig saknat nån såhär mycket, jag tänker fortfarande nu måste jag och ringa och berätta saker för dig. men det kan jag inte för det är inte du som kommer svara, ingen kommer svara. jag har kommit på mig själv flera gånger när jag slagit ditt nummer, jag saknar dig nått enormt. du var den som trodde på mig varken det såg mörkt eller ljust ut, du stötta mig egenom allt - jag har ingen sån jag kan prata med mer, vi kunde prata hur länge som helst om allt. du är den personen jag aldrig nånsin kommer glömma, jag får upp bilder på när du ligger på sjukhuset och dom vill jag inte se, jag vill se dig glad och skrattandes. det kommer alltid kännas tomt utan dig, och jag är bara 16 år och jag funderar varje dag hur jag kommer känna resten av alla år utan dig. jag älskar dig, jag hoppas att du har det mycket bättre nu♥